SVT:s Beskrivning på dokumentären som sänds den 29 juli 22.15 på SVT1:
Mr Swedens sista tävling
"Han är en av Sveriges genom tiderna främsta i sin gren - och ändå nästan okänd. I kvällens dokumentär möter tittarna Anders Graneheim. Mötet sker inför och under hans sista tävling: Masters Mr Olympia i USA, en av världens största proffstävlingar i kroppsbyggning.
Journalisten Richard Magnusson har gjort filmen om Anders Graneheim för att visa en annan bild än den gängse av en kroppsbyggare.
- Här möter man inte en nybörjare som gör allt i jakten på den perfekta kroppen. Anders Graneheim är en elitbyggare som gjort sina misstag och lärt sig av dem. Han kan sin kropp nu och har hittat sitt förhållningssätt till den och byggningen.
- Någonstans vill jag inte kallas kroppsbyggare. Man kommer lätt in på gamla föreställningar. Jag vill inte vara den inoljade killen i leopardbyxor som spänner musklerna på stranden, säger han.
För att få svar på vad som driver någon att lägga ner så mycket tid på något som ses som så ytligt av många andra, har Richard Magnusson följt Anders Graneheim inför och under världens främsta tävling för män som är över 40 år. Kameran är med på gymmet och privat, och för första gången får ett svenskt tv-team komma bakom kulisserna på den stora proffstävlingen i USA, Masters Mr Olympia.
Anders Graneheim är 41 år från Sundsvall och har tränat i 28 år. Han började i tolvårsåldern tillsammans med tvillingbrodern Olle. Förebilden var Arne Tammer. Anders vann sin första tävling, Norrlandsmästerskapen, för 23 år sedan. Året efter vann han SM och sedan dess har han tillhört den främsta eliten. Han har vunnit allt en kroppsbyggare kan vinna i Sverige och Norden.
Numera är han gift, tvåbarnsfar, och arbetar som vårdare inom psykiatrin. Han ser sig som en jordnära person och undviker att visa upp sig på badstranden. Och nu har tiden kommit till den allra sista tävlingen. Han vill bli "vanlig" och tillbringa mer tid med familjen.
- Någon gång måste man ju sluta tävla. På ett sätt känns det väldigt skönt, å andra sidan kan jag känna att det finns en liten kris, erkänner Anders Graneheim.
Filmen spelades in sommaren och hösten 2002."
