På väg upp!
- Jag var för kort för att fortsätta med friidrotten. Sprinterdistanser och längdhopp kräver längre ben. Men en sak tog jag med mig från friidrotten; intresset för styrketräning.
Orden kommer från Anders Graneheim, 22 år från Sundsvall. Det är onsdagskväll och B&K får tag på honom i hemmet per telefon. Till skillnad från många andra bodybuildingförmågor från Norrland, var han ganska lätt att få tag i på... Det är 8 månader sedan Junior-SM avhölls, med Anders som segrare i 70-kilosklassen. Och Anders satsar vidare:
- Jag tänker tävla i vår igen, berättar han för B&K.
- Eftersom jag är för lång för att se "grov" uti 70-kilosklassen, måste jag gå upp en klass för att ha någon chans i framtiden. Konkurrensen hårdnar hela tiden. Det är otroligt vilken klass byggare runt om i Sverige håller! säger Anders efter att ha tittat i B&K:s DM-reportage.
Att komma väl förberedd till tävling blir allt viktigare och han är medveten om vad som behövs:
- Jag vet att mina svagheter är armarna och vaderna, säger Anders. Jag kommer att arbeta extra hårt med just dessa muskelgrupper inför nästa tävling, DM i vår.
Åt upp sig
Månaderna innan sin seger i junior-SM tränade Anders Graneheim mycket tungt och "åt upp sig" till 80-81 kg. Veckorna innan tävlingsdagen trappade han ner på kalorierna och låg på ett dagligt intag av 1000 kcal. Det är ganska lågt. Problem? Anders berättar:
- 1000 kcal om dagen är ganska tufft, men det gick bra. Jag såg till att få i mig rikligt med kolhydrater innan träningspassen, för att hålla energinivån hög. Något som jag praktiserade då och fortfarande gör, är att sätta i mig flingor innan träningspasset. Vilken sort som det är spelar mindre roll, dessa ger mycket kolhydrater och det har fungerat bra för mig (Kellogg's gnuggar händerna av förtjusning?). - Min satsning inför nästa tävling kommer nog att se likadan ut, tror Anders.
Stark
Vi klämmer Anders lite på pulsen: Är du stark?
- Nja... axlarna är min förhållandevis starkaste muskelgrupp. Jag brukar t ex köra press bakom nacken i "pyramid", upp till 105 kg. Fast det är klart, jag gör 4:or på ca 200 kg i knäböjningar, 5:or på 135 kg i bänkpress...
OK, han är inte direkt svag, den gode Anders...
Och han är idag inte heller sig lik från förra året. "Lite" tyngre har han blivit och väger nu 90 kg. - Jag kommer att försöka lägga mig precis under 80-kilosstrecket, det är i alla fall tanken, säger Anders och det hela låter mycket välplanerat.
Kräver mycket tid
Ander har tränat bodybuilding i 2½ år. Han hinner faktiskt inte med så mycket mer. Eller som Anders själv uttrycker det:
- Man måste ju ha lite "fritid" vid sidan av träningen också. Det är tur att min flickvän, Chatarina, har överseende med mitt intresse, annars skulle det säkert bli många konflikter...
Han arbetar som socioterapeut på Sundsvalls sjukhus, ett jobb som han trivs med. - Det är ett roligt arbete. Jag arrangerar olika aktiviteter för patienterna. Det bästa är att jag alltid blir positivt bemött i jobbet. Alla behöver uppskattande ord ibland, menar Anders.
- Visserligen slutar jag inte förrän klockan fem, så det blir ganska sent innan jag är hemma från träningen.
Viktigt med stil
Har du någon egen favoritbyggare, Anders?
- Frank Zane, Berry Demey, Bob Paris, alla har dom ett gemensamt: harmoni och symmetri. Det måste vara "stil" på fysiken, tycker Anders.
- Sedan är det inte bara muskelvolym det handlar om. Man måste kunna presentera son fysik på ett snyggt sätt också. Det är sorgligt hur dåligt många kroppsbyggare poserar. Till och med proffsen behärskar inte sitt yrke ordentligt! Undantaget är Mohammed Makkaway. Ärligt talat, har jag själv inte lagt ned så mycket tid på posering, men det ska bli ändring på det nu. För tänk: Om domarna inte kan skilja tvåbyggare åt, kan poseringen bli avgörande. Det gäller att kunna vara bäst i 3 ronder, tycker Anders.
Vi tackar för pratstunden och börjar knacka på skrivmaskinen. Efter 5 minuter ringer telefonen igen. Det är Anders:
- Du, jag glömde en sak. Jag har en tvillingbrorsa! (snabbt fram med anteckningsblocket igen) Han är faktiskt bättre än jag, men han är lite "blyg" och har inte tänkt tävla ännu. Han har hjälpt mig enormt med både träning och uppladdning innan tävling. Själv kommer han säkert att tävla inom 2 år, menar Anders.
Tvillingbror... Om bröderna går i samma klass, kanske vi kan vänta oss en svårare särbedömning än väntat...? Hur det nu bli, kommer nog namnet Graneheim att fast i minnet på många av oss i framtiden!